thechillykid

Haha tänk vilken förändring jag genomgått sen jag flytta, vilken skillnad.

Antar att jag vuxit. Lärt mig ta ansvar.

Men det är inte lätt att komma till en ny stad, inte gå i skolan, inget jobb. Känner inte en enda jävel.

Var det fest, var jag där. Här vet ingen vem jag är, hemma visste alla vem man var, varesig man gick i korridoren i skolan, shoppa på stan osv. Jag ryser när jag tänker på dem 2 sista åren i vbg. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag sket totalt i skolan och hemma var det ständig kaos. Innan jag började gymnasiumet var allt bra. Det var la aldrig meningen att jag skulle bo i den hålan, jag är nog lite mer storstadsflicka av mig:)

Men jag vill bara berätta att jag är lycklig här. Har aldrig kännt sånhär lycka. Och som jag vuxit, vilken barnunge jag var innan!

Jag älskar varenda minut här, visst saknar jag mina vänner i Varberg. Men det slår inte mitt liv här i Götet.

Trodde inte man kunde ha det så bra som jag hade det nu.

Skulle aldrig kunna tänka mig att ha det som jag hade det innan. Skulle aldrig kunna tänka mig att flytta tillbaka.

Jag skulle nästan kunna säga att det är på gränsen till självmord att flytta tillbaka, för mig.

Den där klumpen som ständigt fanns förut, är helt borta. En tyngd har lättat från mitt hjärta.

Det var ingen lätt väg jag valde.
 Det jag var tvungen att gå igenom, Det var hårt.
Du kan säkert inte föreställa dig hur jag mådde,
vissa studen ville jag bara ge upp.
Jag tro jag behövde gå igenom det jag gjorde,
Det har förändrat mig. Lärt mig skilja på gott och ont.
 Gjort mig stark
och det var så värt det!
För nu har jag allt jag någonsin önskat mig, jag har fått det jag aldrig kännt innan antar att det kallas kärlek och lycka.

Mitt hjärta stannar här, och som bonus på det har jag fått 3 nya "syskon" och en "mamma" som jag älskar otroligt högt!

Dom gör min dag!

Det går inte att förklara!

Men Ingrid, Matilda, ni står mitt hjärta närmast!
Magda,Thony,Simon,Kajsa och Noel Tack för att ni finns, för att ni gav mig allt jag någonsin drömmt om!

Och Linnea, du var vännen som hjälpte mig mest under denna tid. Vännen som aldrig svek, hur mycket du än fick tyngas ner av det som jag hade inom mig, av det jag fick gå igenom. Det jag lastade aoutomatiskt på dina axlar, det du klarade av att bära. För min skull! Jag vet inte hur jag ska kunna gengälda det alla ni gjort föt mig. Men jag ska försöka, genom att finnas för er. Ställa upp, som ni gjort för mig.

För första gången i mitt liv känner jag mig säker på mig själv, jag har lärt mig att gör man bara rätt hela tiden så löser allt sig själv.

Allt som sker har en mening och det leder alltid till något gott.

Jag är viktig och det är viktigt att jag mår bra.

Jag kan själv säga att jag är en ren och god människa!

Jag kan ta ansvar för mina handlingar.
Sen kan alla fela men man måste få göra fel för att lära sig. Poängen är att du inser ditt fel och gör det till något bättre, tar lärdom.

Nu kan jag andas ren luft.

Jag har blitt självsäker, det trodde jag aldrig.

Jag har gått från spädbarn till vuxen på knappt ett år.
Jag kan äntligen få leva!
Jag är evigt tacksam till alla som ställt upp för mig, puschat mig när jag bara ville ge upp!

kärleken är svår att beskriva , tror inte ens det går.
Love you, / F